Stå upp

Under resan började lillegossen även ställa sig upp. Han gör det helst vid sin mammas eller pappas ben. Men när vi kom hem igår så märkte han att spjälsängen också skulle vara ett bra ställe att träna stående. Vi har hittills haft bottnet på hans säng på den högre höjden.

Igår, då lillen gjorde denna upptäckt, var klockan så mycket att vi inte sänkte sängen då. Utan han fick istället sova tryggt hela natten mellan oss. Så sänkte vi sängen idag istället. Kvällens nattning var den första av många, tror jag, där lillgullet ställer sig helt upp säkert tre-fyra gånger, och skulle göra det många fler om jag inte avbrutit hans försök. Jag lade ner honom och ligga säkert tio-tjugo gånger, och förklarade vyssjande och kärleksfullt att det är natt och att han ska sova.

Egentligen är jag ju lika fascinerad över hans framsteg och skulle gärna brista ut i applåd då han kämpat sig upp och stå. Men natt är natt. Han är ändå oemotståndligt söt då han stående ser sig glatt omkring, försöker släppa taget med ena handen och gå längs med sängen, för att sedan ta tag i, och upptäcka nästa spännande sak (till exempel sänglampan, men så långt har han inte hunnit ännu).